Ensamförälder, kontrollbehov & rutiner


Ensamförälder i en vecka, kontrollbehov i livet & småbarnsrutiner

Nu är jag ensam förälder hemma med Ace i nästan en vecka. 

Det låter tufft, och det är klart att det blir lite mindre sömn för min del. Men i övrigt så gör det faktiskt inte så stor skillnad på vardagarna. Det är mer på helgen som det känns att man är själv.

Jag är en rutinmänniska med ett ganska stort kontrollbehov och det rimmar väldigt väl med att ha ett barn i den här åldern. (På engelska kallas de ”toddlers” vad heter det på svenska? Han är liksom ingen bebis längre, men inte heller ett barn.)

Ace är som skalman. Han vaknar vid 6.00 och vill ha mjölk i flaska, sen somnar han om till 7.30 ungefär. Vid 8.00 blir det frukost, snack vid 10.00, lunch vid 12.00, tupplur mellan 13.00-15.30(ibland 16.00), snack när han vaknar, middag vid 18.00, bad 18.30, nattflaska och gos 19.00 Godnatt.

Så det ger mig drygt 2 timmar på dagen för mig själv och sedan nästan 12 timmar på natten. Om jag snittar på 7 timmar sömn så har jag 5h kvar till att jobba, sköta hushållet och fritid. Det är klart att jag kan fixa lite hemma när Ace är vaken. Men jag sitter aldrig vid datorn eller pillar på telefonen när han är i närheten. Jag vill inte att han ska bli ett skärmbarn eller känna att han ska behöva tävla med en skärm om min uppmärksamhet. Om något så kan jag ibland lägga mig och läsa en bok bredvid honom när han leker.

När vi hittar vårt lilla flow i vår rutin så rullar det bra. Det funkar toppen med mitt kontrollbehov att ha allting på schema och då får jag som mest gjort.

Ensamförälder i en vecka, kontrollbehov i livet & småbarnsrutiner

Garth är den enda i vår familj som inte är rutinkär, så han är alltid den vilda variabeln. Vilket både är jättebra och lite knepigt för mig. Jag får mindre gjort, men han får mig att komma ur ”robot mode”. Med honom kan jag slappa på riktigt och typ kolla Netflix. När jag är själv blir det läsa böcker, TED talks, podcasts och meditation.

Av Garth får jag curveballs hela tiden. Han är väldigt avslappnad och obrydd och gillar inte att ha schema eller för mycket planerat. Han lever väldigt mycket i stunden.

Det får mig att släppa lite på mitt kontrollbehov, för han går liksom inte att kontrollera. Han kan helt glömma att berätta för mig att någon ska komma över på middag eller att han ska vara borta en kväll. Det är inte stora grejer i hans värld. Han förstår inte varför det är en grej för mig och jag förstår inte hur det inte kan vara det för honom.

Det låter kanske som att det leder till mycket konflikter på grund av att vi är programmerade så olika. Och det gjorde det i början. Jag kunde verkligen inte förstå hur han kunde leva så opanerat och han tyckte att jag var riktigt tråkig med mina rutiner.
Men sen hittade vi någon form av symbios och nu är det nästan som en dans mellan oss. En drar åt sitt håll och den andra ger med sig och nästa gång byter vi.

Jag tror att i slutändan så är det jättenyttigt för oss båda att ha varandra. För tillsammans blir vi normala. Det ska bli spännande att se vart Ace kommer att hamna. Just nu skulle jag lägga pengarna på att han blir en liten mini-Tess.

Förresten, vi har inte kört en relationsfråga på ett tag. Om ni fortfarande tycker att det är skoj att ha det som ett återkommande tema i bloggen hojta till.

Nu är klockan 10.50 och jag har 10 minuter på mig att slänga in en tvätt, plocka undan det sista i köket, torka Olives ansiktsrynkor och borsta tänderna innan jag vill falla i säng. Ni hör – planerad.

Natti natti kompisar! 

Foto – Ida Zander. Min topp är gammal från Zara, kjolen hittar ni här – annonslänk och skorna här – annonslänk. 

The post Ensamförälder, kontrollbehov & rutiner appeared first on Tess Montgomery.

from Tess Montgomery https://ift.tt/2I9EFlk
via liknande sidor som bodycontact

0 thoughts on “Ensamförälder, kontrollbehov & rutiner”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *